THE RASMUS
10.04.03
Valand, torsdag

The Rasmus har kallats allt från Finlands svar på Kent till en korsning mellan Radiohead och Nickleback. Vad den här okarismatiska kvartetten skulle ha gemensamt med Kent förutom en viss delad grundnationalitet har jag ingen aning om. Vad de har gemensamt med Nickelback är desto mer. Åtminstone live.
För inför ett par hundra åskådare på Valand ställer The Rasmus till med ett riktigt radiorockskalas, om man vill vara snäll. Enformig mjukrocksmörja i den utslätade skolan, om man vill uttrycka sig på ett annat sätt.

Med avstamp i de äldre sångerna Heartbreaker och F-F-F-Falling spelar The Rasmus låt efter låt med i princip samma uppbyggnad och dynamik. Inte för att bandet är oävna låtskrivare, hyggliga riff och rätt okej refränger får de till. Men det funkar liksom inte när det mesta som skiljer låtarna åt är hur sångaren Lauri med de små tokiga låtsasdreadsen hoppar och viftar.
Att ljudet i början av konserten är undermåligt och att basen och trummorna slår igenom ohyggligt mycket stora delar av konserten hjälper inte heller upp situationen.

Bäst är The Rasmus när de spelar låtar från nya skivan Dead letters, där de vågat gå ifrån "Pumpa med näven i luften"-inställningen lite. Sämst är de när de lyckas gröta till även dessa alster.

Och ja, visst spelade de radiohitten In the shadows, om nu någon trodde något annat.

En bra konsert går man stärkt ifrån.
Denna konsert, helt befriad från överraskningar, fick i alla fall mig att känna mig lite tom inombords.