Finska The Rasmus fantasilöst

Finsk grungeschlager.
Jag ver inte hur er idé om en bra onsdagskväll ser ut,
men min inbegriper inte att stå i en svettvarm
betonglåda och se finsk grungeschlager.
Se fyra snälla, glada grabbar som slungar i väg hejdlöst inställsamma trallrefränger över gitarriff lika tunga och breda som traktordäck.
Samt drar märkliga skämt och sjunger "Gubben Noak" mellan låtarna.

Men nu är det som det är, unga kvartetten The Rasmus (The Rasmus?) har släppt fem album, blev mega hemma i Finland med förra plattan "Into" och verkar med nyss släppta "Dead letters" ha bra häng på att erövra även den svenska publiken.

Således måste de recenseras. Så där står man, och hör The Rasmus förvisso jobba upp ett rätt bra tryck men fylla det med nåt slags ihopsnodd mix av all tänkbar sorts rock som funkat bra på listorna de senaste tio åren.

Det är utan tvekan effektivt men icke desto mindre fantasilöst.
Och, framför allt, obegripligt tråkigt

-Håkan Steen